Historien om Rövaredalen

Rövaredalen Den 8 november 1946 samlades åtta motorintresserade personer till en träff i Grämnamåla. Man diskuterade om det fanns intresse att börja med motortävlingar i Vissefjärda. En av anledningarna var att ett flertal förare från bygden redan vunnit framgång på tävlingsbanorna. Det startade med en isbanetävling på Kyrksjön 1948. Här fanns Eric Ericsson, även kallad Långasjö-Ericsson, med i resultatlistan. Med framgångarna i ryggen bestämdes byggnation av en speedwaybana i Rövaredalen där man fick köpa mark. Platsen var idealisk för denna typ av motorsport och med naturliga läktare. Den första tillställningen i Rövaredalen var en speedwaytävling den 11 juni 1950. Motocrosspremiären i Rövaredalen ägde rum 29 april 1951. Då fanns en permanent speedwaybana och en ny crossbana på samma område. Detta år vann Långasjö-Ericsson det första Svenska Mästerskapet i motocross. Eric Ericsson från Långasjö tävlade både nationellt och utomlands.

Tusentals åskådare samlades på motorstadion i Rövaredalen då hemmalaget ”Rövarna” gjorde upp mot storlag som ”Vargarna” från Norrköping och ”Getingarna” från Stockholm. 1980 kördes en VM-deltävling i 500 cc med elitförare från hela världen. Varje år körs MS i motorcross i Rövardalen.

Sägner om Rövaredalen Häradsvägen genom norra Vissefjärda gick förr uppe på Emmabodaåsen. Vid Grämnamåla var åsen extra hög och vägen oskyddad. Här höll rövare till och gjorde överfall på förbifarande. Till slut gjorde de omkringboende slag i saken och beslutade att göra sig kvitt rövarna. Man tände på en stor ring i skogen runt om det förmodade rövarnästet. Om man fick tag i några rövare har nu glömts, men marken blev efter detta obrukbar.

En sägen om Rövaredalen Bönderna brukade göra långfärder i foror till kustorterna för handel. De hade smör och kött med sig söderut, och när de kom tillbaka hade de lite pengar i utbyte. Särskilt på återvägen kunde de befara överfall. De for därför oftast i stora lag, men också en lång rad forbönder kunde riskera överfall. I sägnen berättas att rövarna i Grämnamåla till slut blev en sådan plåga i socknen att bygdens bönder slöt sig samman för att göra gemensam sak i Rövaredalen. Rövarnas tillhåll visste man på ett ungefär, och för att ta det säkra före det osäkra beslöt man att bränna fram folket ur skogen.

I en vid ring kring rövarnästet tände man skogen, och elden drog mer och mer samman över området. Men ingen människa kom fram ur det elddömda skogspartiet, och blev någon av de bönder som vaktade med bössor och vargspjut betänksam inför detta, så nöjde han sig snart, ty efter denna märkliga brånebrand såg man inga rövare mer. Men marken själv vittnade på sitt eget sätt: Efter branden växte ingenting mer än några sträva ljungris i rövaredälden. Just på den plats, där man en gång brände en skock rövare, anlades år 1945 Rövaredalens speedwaybana. Men var hade rövarna sina ”skatter” gömda? Man gissade på gölen på andra sidan åsen och landsvägen, en vattenhåla, som man kallade Rövaregölen. Där hade, trodde man, skogsmännen firat ner sin skattkista. Kanske finns den där än?